Läs bildtexten Efter att en väpnad grupp dödade mamman och brodern, fick 11-åriga Simon mardrömmar. Fast beslutsam att hjälpa sonen, såg pappan till att få en egen plats i skolan. Foto: Ingrid Prestetun / NRC

Jag har mardrömmar om att min pappa dödas

Publicerat 06. aug 2018
När Daniel Malaul och hans son kom hem från ett läkarbesök i slutet av 2013, fann de Simons mamma och bror döda på marken. Väpnade grupper hade hittat fram till området. En ny blodig konflikt var i färd med att bryta ut i Sydsudan. Daniel grep tag i sin son och flydde för livet.

Simon är ett av många barn som har bevittnat grymheterna i Sydsudan. Dödandet av mamman och brodern har hemsökt den unga pojken.

– Jag har sett många otäcka saker. Ibland har jag mardrömmar om att min pappa blir dödad. 

Fast beslutsam att hjälpa sonen har pappan själv säkrat sig en plats i skolan.

– Nu kan jag ta hand om honom och se till att han koncentrerar sig på framtiden, säger Daniel.

   

Läs bildtexten Simon och hans pappa går tillsammans till skolan varje eftermiddag. Foto: Ingrid Prestetun / NRC

    

Två brutala konflikter

Under 2011 kunde Sydsudan fira självständigheten från Sudan och slutet på Afrikas längsta inbördeskrig. Bara två år senare bröt en ny konflikt ut - den här gången om makten i det nya landet Sydsudan.

Våldet efteråt har lett till att många familjer inte har tillräckligt med mat. Så många som 7,1 miljoner människor lever på gränsen till hungersnöd. Konflikten har också tvingat över fyra miljoner människor att fly från sina hem.

Simon och hans pappa bor nu i ett läger för internt fördrivna personer i huvudstaden Juba, under FN:s beskydd.

    

Daniel Malaul is my name, I am Simon’s father, I am 41 years old. Simon and I go to the same school called Hope primary school but we are in different classes. I am in primary five while Simon is in primary six ahead of me and he sometimes helped me do my homework. I am very proud of my son Simon because he is very clever, helps in school above all, he listens to whatever I say.
I was a business man and was able to support my family. Life that time was very good and all my family members were very happy and comfortable before the crisis. In 2013, very early in the morning, l was not feeling well, so Simon and I went to the clinc, all of sudden, we heard shooting all over the town, we ran home only to fine both Simon’s mother and his brother were killed by armed men. I grapped my son Simon and ran to UNIMISS for protection. However, in 2014 we were relocated to UN- HOUSE camp. Since the time Simon show his mother’s and brother’s dead bodies (corpse), he wept throughout day and night and was having serious night mares not until the beginning of this year that, Simon did not experience the night mares. I was always advising him to forget about the people he lost and begin a new life, that is why until now we are sleeping on the same bed with Simon and he was the reason why I enrolled in the same school with him so that I can watch and monitor him closely. Life continues to be very heard for us, we lack food, cloth, water above all scholastic materials such as exercise books, pens, text books, school uniforms, school bags. 
I am optimistic that one-day peace will return to our country South Sudan and we will live this heard life in the camp and go back to Juba to begin a new and happy life.

NRC constructed their tents and build the school they are attending at.

Photo: Ingrid Prestetun/NRC
Läs bildtexten Daniel Malaul, 41 år, tänkte aldrig på att gå i skolan. Men när sonen fick mardrömmar, började han i klassen under Simon på skolan Hope. Nu lär sig Daniel att läsa och skriva. Foto: Ingrid Prestetun / NRC

    

Far och son tillsammans på skolbänken

Innan konflikten bröt ut var Daniel affärsman och hade ett bra jobb. Trots att han aldrig lärt sig att läsa eller skriva, tänkte han inte på att börja i skolan. Men att se sin son leva ett liv med trauma kunde han inte tänka sig.

Pappa Daniel började i klassen under Simon på skolan Hope inne i lägret. På det sättet kunde han hjälpa sin son att glömma de svåra minnena.

– Sedan hans mamma dog, har Simon vaknat på nätterna med hemska mardrömmar, förklarar han. Han var traumatiserad och brukade hamna i trubbel i skolan. 

Daniel ser till att alltid vara närvarande när Simon behöver honom. Han sover med sin son varje natt. På morgonen går de till skolan, hand i hand. I gengäld hjälper Simon ivrigt sin pappa med läxorna.

– Nu när jag går i skolan tillsammans med honom, känner han sig bättre, säger Daniel. Han koncentrerar sig och gör det bra.

– Jag är väldigt stolt över min son, tillägger han.

     

Läs bildtexten Daniel ser till att alltid vara närvarande när Simon behöver honom. Han sover med sin son varje natt. På morgonen går de till skolan, hand i hand. I gengäld hjälper Simon sin pappa ivrigt med läxorna. Foto: Ingrid Prestetun / NRC

     

Simon har fortfarande mardrömmar, men inte lika ofta som förut.

– Ibland drömmer jag att min pappa har köpt mig en skoluniform och en telefon, säger Simon, som har börjat få en del bra drömmar.

Bäst i klassen

Den våldsamma konflikten har lett till att drygt två miljoner barn står utan skolgång i Sydsudan. Simon är en av få lyckliga som är tillbaka i undervisning.

Idag talar han nästan flytande engelska och är bäst i sin klass på Hope. Skolan, som byggdes av NRC 2014, ger människor på flykt möjlighet att fortsätta sin utbildning. Idag ser vi till att lärare på skolan ger eleverna en trygg undervisningsmiljö.

”Min mamma och min bror dödades. Jag lever fortfarande.”
Simon, 11 år, går i skolan Hope i ett läger för internt fördrivna utanför Juba i Sydsudan.

– Skolan är det viktigaste i mitt liv nu, säger Simon, som drömmer om att bli läkare.

Han vill gärna hjälpa till med att bygga upp det krigshärjade landet när freden kommer. 

Trots att parterna i konflikten undertecknade ett fredsavtal i juni, är många rädda för att befolkningen i Sydsudan måste leva med krig även i framtiden.

Simon har hopp.

– Jag vill leva i fred och fortsätta min utbildning, säger han.

– Min mamma och min bror dödades. Jag lever fortfarande.