13-åriga Namuya (till vänster) växte upp i en nomadfamilj som har flyttat mycket, för att ta hand om sina djur. Därför har hon bara gått i skolan av och till. Nu tar hon igen den förlorade skolgången. Foto: Fatuma Abdullahi/NRC

Ger flickor en ny chans

Fatuma Abdullahi|Publicerat 28. nov 2017|Ändrats 15. jun 2018
I flyktinglägret Kakuma i Kenya får flickor ta igen förlorad skolgång.

Alla barn har rätt till utbildning, och barn som är på flykt är inget undantag. Skolgång i krisområden gör mer för barn än att ge utbildning och kunskap. I skolan får barnen vara i trygga miljöer och de får mat. Skolgång ger unga människor hopp om en bättre framtid.

 

Fullfölja på kortare tid

 Nordväst, i ett av världens största flyktingläger, ser NRC till att barn och ungdomar kan ta igen förlorad skolgång genom intensivkurser. Inom loppet av ett år lär sig eleverna det de skulle ha lärt sig på två år. Tillsammans med UNICEF tillhandahåller NRC skoluniformer och böcker.

 En av eleverna är 13-åriga Namuya, som aldrig hade gått i skolan. Nu går hon i andra klass på Kamdei grundskola. Namuya har två bröder och en syster.

 - Jag har aldrig sett min pappa. Han dog i Sydsudan när jag var liten, berättar hon. Min mamma och min farbror har uppfostrat mig.

 Namuya drömmer om att bli lärare. Favoritämnet är Kiswahili. Det vill hon undervisa i när hon blir stor. Varje morgon stiger hon upp före solen och är i skolan till klockan åtta.

 Intensivkursen är ett formellt utbildningsprogram där ungdomar och barn utan skolgång kan slutföra grundskolan på kortare tid. Till exempel kan eleverna bli färdiga på tre år istället för sex år.

 

 Förlorade alla djuren

 Namuya växte upp i en nomadfamilj som har flyttat mycket för att ta hand om sina djur. Därför har hon bara gått i skolan av och till. Ofta fick hon och syskonen se efter djuren, som gick ute på Turkanaområdets slätter.

 - Vi kunde vara borta nästan två månader åt gången, berättar hon.

 Efter torkan 2016 förlorade familjen alla djuren. Då farbrodern ville köpa nya djur, bestämde han att Namuya skulle gifta sig med en rik, gammal man i grannbyn.

 - Jag vägrade att gifta mig med den gamla mannen, berättar hon.

 Lyckligtvis stödde mamman henne, men farbrodern ville inte ge sig. Då bestämde mamman att de skulle resa från farbrodern och till flyktinglägret Kakuma.

 - Vi gick i fyra dagar och överlevde bara på vatten och frukt som vi hittade på vägen.

 I Kakuma var Namuya tvungen att jobba som hemhjälp för att överleva. Livet var svårt. Hjälpen de fick räckte inte till, och de slet ofta tog för att få tillräckligt med mat. Att börja i skolan var inget alternativ.

 

 En ny möjlighet

 - En dag deltog min mor i ett möte i flyktinglägret, förklarar Namuya. På mötet pratade de om en ny möjlighet att få barn tillbaka till skolan.

 Utbildning genom intensivkurser hade en positiv sida: en måltid om dagen.

 Möjligheten att få gratis lunch verkade lockande för Namuyas mor. Hon tog därför med sig dottern till skolan.

 Där fick Namuya skoluniform, skolväska och böcker. Och ett mål mat om dagen. Det är lättare att koncentrera sig med en riktig lunch varje dag.

 - Jag är väldigt glad att jag får gå i skolan och hoppas att jag kan fullfölja utbildningen, säger en leende Namuya.