- Den enda anledningen till att vi är här i Azraq är att min fru födde på gränsen i Rukban. Vi skulle egentligen inte ha varit här, men vi har tur, säger Hamad, en 26-årig syrisk flykting i lägret Azraq, i östra Jordanien.
När hans hem i Aleppo förstördes av bomber flydde han med familjen till föräldrarnas hus. 2015 tog IS-grupperingar över området och återigen fick hela familjen fly.
Flykten till Azraq var inte enkel. För att undvika kontrollposteringar och väpnade grupper, var de tvungna att ge sig ut på en lång och svår resa genom öknen, trots att Hamads fru var gravid.
Det tog 24 timmar från Aleppo till gränsen. Det var september och det var varmt och dammigt, minns han.
Tillsammans med sin fru gick han fem kilometer för att komma fram till kontrollposteringen Rukban, som ligger vid gränsen mellan Syrien och Jordanien. För att få skydd gjorde de ett slags tält av kläderna, som de hade med sig i sitt lilla bagage.
- Situationen var förfärlig. Det svåraste var att få tag på vatten. I över tre timmar fick vi köa i stekande sol och varje familj fick bara fyra liter vatten.
Efter att ha uppehållit sig vid gränsen i flera dagar, skickades hans fru till ett sjukhus i Jordanien. Där födde hon dottern Nada.
- Första gången vi fick se Nada var 20 dagar efter födseln, säger Hamad och berättar att det på grund av brist på medicinsk utrustning och hygien blev komplikationer under födseln.
När babyn föddes flyttade familjen in i flyktinglägret Azraq.
- Vi hade inte med oss kontanter. Och allt var så främmande för oss här, säger Hamad.
Han var nervös för hur det skulle gå.
- De första två veckorna gick det bra, eller åtminstone bättre än i Rukban. Så förstod vi att livet skulle bli mycket svårare utan varken arbete eller pengar.
Men en dag kom Hamad över en broschyr och där läste han om NRC:s ungdomscenter i Azraq. Han besökte centret och anmälde sig till ett utbildningsprojekt inom elektronik.
- Jag visste hur man kopplar ledningar. Så jag kunde redan lite om elektronik, men inte tillräckligt. I NRC:s center lärde jag mig att reparera elektronik.
Efter tre månaders utbildning har Hamad blivit mycket duktigare. Han fixar grannens elektriska apparater och har byggt en luftkonditionering.
- Jag använde lite metallskrot, en fläkt och en vattenpump. För det faktiskt är det enda som behövs för att bygga en luftkonditionering, säger han entusiastiskt och tillägger att han ser fram emot nästa projekt - han vill tillverka en ugn.
De kan behöva en ugn. De bor i ett flyktingläger med ökenklimat, och därför kan vintern bli väldigt kall. Temperaturen kan falla under nollstrecket.
Många flyktingar i flera länder behöver hjälp för att hålla värmen i vinter. Både barn och vuxna behöver varma kläder, filtar och spisar.
Vill du också hjälpa någon som fryser? Köp en gåva här.
