Anastasiia och hennes man Serhii hade spenderat alla sina pengar på sitt hus i byn Stanytsia Lunanska. Strax efter att de flyttat in i sitt nya hem, bröt kriget ut.
- Vi var tvungna att fly. Det var för farligt att stanna kvar, säger Anastasiia.
Långvarig semester
Kriget kom plötsligt för invånarna i den fridfulla byn.
- Det var en lugn plats. Men under sommaren 2014 drabbades en by i närheten av ett flyganfall, nära våra föräldrars hus, berättar hon.
Följande dag packade Anastasiia och Serhii deras tillhörigheter och reste till Svarta havets kust. Här hoppades de kunna vänta tills det var säkert att återvända hem.
Men tiden gick. Paret fick flytta igen och de hamnade i Rostov i södra Ryssland, där de hade familjen de kunde bo hos. Flykten som skulle ta en månad, varade i två år.*
Huset var det enda vi hade kvar efter kriget. Vi ville så gärna bygga upp det igen.Anastasiia Pavlenko, 28 år. Mamma från östra Ukraina.
Hemlängtan
- Vi kunde inte resa tillbaka. De fruktansvärda bilder som vi såg på tv gjorde oss väldigt rädda, säger Serhii.
När hösten kom var parets pengar slut. De frös, men hade inte råd varma kläder.
Samtidigt blev deras hus i östra Ukraina träffat i ett flyganfall. När de slutligen kunde återvända hem, fanns bara väggarna kvar.
- Det kändes som det värsta som kan hända i livet, menar Anastasiia
Efterlängtad hjälp
Anastasiias föräldrar, som var kvar i byn, vände sig till humanitära organisationer för att få hjälp.
- Huset var det enda vi hade kvar efter kriget. Vi ville så gärna bygga upp det igen. NRC hjälpte oss med byggmaterial och kontakter, så att vi kunde anlita professionella hantverkare, berättar Anastasiia.
Flytta in med en växande familj
Efter fyra månader var huset åter igen inflyttningsklart. Nyårsafton 2017 firade familjen hemma, tillsammans med nyfödda dottern Aleks.
Men kriget fortsätter i östra Ukraina, och familjen känner sig fortfarande otrygga.
- Vi hör bomber nästan varje kväll. Under dagen kan vi leva ett normalt liv. Min son går till dagis och min man arbetar med de lokala hjälparbetare. Vi hoppas att kriget snart tar slut, säger Anastasiia.
