Våldtäkt som vapen i krig – tyst, billigt och otäckt effektivt

En av de här flickorna var årets vinnare av Nobels fredspris, Nadia Murad. Det här var hennes första intervju någonsin. Intervjun har aldrig tidigare publicerats.

– Nadia insisterade på att hon inte skulle vara anonym, och hon vägrade att bära slöja. Men för att skydda henne, anonymiserade jag hennes ansikte, säger Seivan Salim.

Inspelningen gjordes i juli 2015, cirka åtta månader efter att Nadia Murad flydde från IS.

Nadia Murad bestämde sig för att berätta för världen om vad hon hade utsatts för och blev därefter utnämnd till goodwill-ambassadör för FN. Den 10 december tilldelades hon Nobels fredspris tillsammans med Dr Denis Mukwege.

Här kan du stötta oss och på så vis bidra till vårt arbete för att skydda flickor och kvinnor från våld. 

Attacken på yazidierna i norra Irak har beskrivits som etnisk rensning och folkmord.

Några av flickorna var bara 12 år. Många avstod från att tvätta sig i desperat hopp om att männen skulle förlora lusten att våldta dem. Det var också flera flickor som försökte ge intrycket av att de var mödrar, eftersom förövarna främst letade efter oskulder.

Snabb utveckling

– Sexuella övergrepp som begås av terrorister och extremistgrupper verkar öka. Samtidigt har världen öppnat sina ögon för vad som verkligen händer. Även om det här fredspriset delas ut relativt ”sent”, skulle ämnet våldtäkt som vapen i krig ha varit otänkbart för några få decennier sedan. Vi brukade tro att våldtäkter och krigspolitik var två helt separata frågor. Utvecklingen har varit snabb. Det är tack vare påtryckningar från flera länder, organisationer och ett nätverk av nyckelaktörer i samhället, säger Inger Skjelsbæk, som har forskat om våldtäkt som vapen i krig i mer än tjugo år.

Hon är forskningsprofessor vid Fredsforskningsinstitutet i Oslo (PRIO) och verksam vid Psykologiska institutionen och Centrum för Extremismforskning vid Universitetet i Oslo. Dessutom är hon biträdande ledamot till Nobelkommittén, men har inte haft något att göra med årets pris.

Växande oro

Det var speciellt efter rapporter om massvåldtäkter av bosniska kvinnor under 90-talets Balkankrig och folkmordet i Rwanda (1994), som det internationella samfundet blev medveten om detta. Att sexuella övergrepp avsiktligt användes som ett vapen för att utrota hela befolkningar, terrorisera människor och driva dem från sina hem. Sedan kom rapporterna om kriget i länder som Rwanda, Östtimor, Sudan, Sierra Leone, Liberia och Demokratiska republiken Kongo.

– 2008 antogs resolution 1820 av FN:s säkerhetsråd. Det bestämdes då att generalsekreterarens särskilda representant skulle skriva årliga rapporter om sexuella övergrepp i krig och konflikter, berättar Skjelsbæk.

Hon säger att det i dessa rapporter finns en växande oro över extremistgrupper, där bruket av våldtäkt verkar öka.

– Både förra året och i den senaste rapporten, som publicerades i mars 2018, är detta uppenbart. Det finns två saker som oroar: en är att extremister har en uttalad ideologisk krigföring mot värderingar som jämställdhet, vilket gör kvinnor mer utsatta. Den andra är att de använder våldtäkt som en strategi, vilket uppenbart uppmuntras.

– Och det här är något helt nytt, säger forskaren. För även om man talade om våldtäkt som vapen i krig både före och under Balkankriget, så framkom det efteråt, under domstolens processer, att dessa övergrepp inte nödvändigtvis skedde utifrån en direkt order. De var bara tyst accepterade.

Förändringar i attityder och påföljder

Våldtäkt har använts som vapen i krig så länge som det har funnits krig på jorden.

– Men vi har gått från att tänka att ”våldtäkt är något oundvikligt som händer i krig, eftersom män är män och sånt händer", till att tänka att våldtäkt är en tydlig krigsstrategi och en krigsförbrytelse som hotar internationell fred och säkerhet. Och att det kan bekämpas genom att ändra attityder och straffrättsliga åtal.

Hon ger exempel från historien: när andra världskriget var över, kom sovjetiska styrkor in i Berlin. Många ryska, ukrainska och vitryska soldater angrep tyska kvinnor. Vid den tiden sågs våldtäkt som en biprodukt av krig. Som en belöning.

– Det skiljer sig från hur vi talade och tänkte under kriget på Balkan. Då insåg vi att våldtäkt användes - inte som en belöning - men som ett medel för etnisk rensning, säger forskaren.

Den övergripande krigsbilden

Våldtäkt är känt för att orsaka allvarlig fysisk och psykisk skada. För män som är offer för sexuella övergrepp är skadan också allvarlig och deras reproduktiva hälsa kan skadas. Dessutom finns det sociala kostnader för både män och kvinnor, med ett stigma som kan skilja sig från kultur till kultur. Det är en grym form av våld.

– Men vi måste komma ihåg att det här sker i en krigssituation. Därför är det sexuella övergreppet inte nödvändigtvis det värsta du upplever, säger Inger Skjelsbæk, professor vid PRIO.

– Om du har sett ditt barn lida eller dödas, är det kanske ett mycket större trauma. Jag tycker att vi måste bli bättre på att prata om den övergripande bilden. Det är viktigt att komma ihåg att dessa kvinnor är överlevande. De kan berätta. De kan slåss.

Förstå sig själva

När samhället talar om våldtäkt som krigsförbrytelse, kan det också vara lättare för kvinnor att prata om vad som hände.

– När det gäller frågor om skuld och medverkan, uppstår frågor om den våldtagna kvinnans beteende och sexuella historia även i norska domstolar. Men sådana argument faller bort när man talar om våldtäkt som krigsförbrytelse. Det kan ge terapeutisk effekt på offren, eftersom det ger dem ett annat sätt att förstå sig själva, vilket kan vara ganska så viktigt, säger Skjelsbæk.

Hon intervjuade även lokala terapeuter i Bosnien:

– De sa att det var mycket viktigt att i behandlingsrummet prata om kvinnorna nästan som om de var stridande. Som om de var fallna soldater, snarare än att de hade upplevt ett stort tabu som ingen talade om. I Bosnien var det en kvinna som sa till mig: "Det som hände mig var inte mitt fel. Det var ett internationellt brott."

Möta flickornas behov

– I krig och konflikter behöver kvinnor och flickor extra hjälp, för att de är sist i kön, säger Katia Urteaga Villanueva, genusbaserad våldsspecialist i NRC:s beredskapsstyrka NORCAP.

Peru, Colombia, Darfur, Burundi, Sahel, Jordanien och den syriska krisen. I 18 år har hon arbetat i flera humanitära organisationer och träffat kvinnor och flickor i många länder, som har utsatts för sexuellt våld i krig och i andra krissituationer. Nu jobbar hon för NRC:s beredskapsstyrka NORCAP.

– Jag är övertygad om att vi måste börja genom att ändra människors attityder. Göra så att folk förstår att kvinnor och flickor är värda lika mycket som män och pojkar.

– Myndigheter måste också hållas ansvariga om de inte lyckas skydda människor från sexuellt våld, och det borde inte finnas några tvivel om att våldtäkt som vapen i krig måste bestraffas, säger Peruvian Katia Urteaga Villanueva. 

Flera former av sexuella övergrepp

– Vi måste öka vår förståelse för sexuellt våld. Sexuellt våld sker inte bara när någon pekar på dig med en pistol och sedan våldtar dig. Om du har förlorat allt i en nödsituation och det enda du kan förhandla med för att överleva är sex, då kanske du inte kan se något annat alternativ än att byta sex mot mat, skydd och annat som behövs för att överleva, säger Urteaga Villanueva, och tänker på Ukraina som ett exempel.

– Våra partners som arbetar nära kontaktlinjen, den som skiljer ukrainska styrkor från separatistiska rebeller, har rapporterat att olika typer av sexuellt våld sker öppet där. Det är ett mycket fattigt område, och de som bor där är människor som har förlorat allt men som, trots den pågående konflikten, inte har flytt. I det här extremt utsatta sammanhanget utsätts mycket unga flickor för detta tryck, även minderåriga. Vissa män kan säga att "det är min flickvän". Men om flickorna är minderåriga, så är det våldtäkt.

Urteaga Villanueva förklarar:

– Om du svälter eller de människor du bryr dig om svälter eller är sjuka, och det enda alternativet att få mat eller medicin är att byta det mot sex ... de måste fråga sig varje dag: Har vi något att äta? Har jag vad jag behöver för att överleva?

– Det här är också en form av sexuellt våld mot kvinnor och flickor. Vårt jobb som humanitära arbetare är att förbättra deras jämlika tillgång till grundläggande rättigheter, deras värdighet och skydd, säger hon.

Måste stärka kvinnorna

NORCAP:s experter på genus och könsbaserat våld arbetar för att stödja samarbetspartners, och att få dem att förstå att i nödsituationer behövs mer än bara mat och medicin. De måste också arbeta med de bakomliggande orsakerna till könsdiskriminering och könsbaserat våld, som förvärrar den humanitära krisen. De måste engagera sig i att stärka kvinnor och flickor, så att de också kan ta hand om sig själva i dessa kriser.

– Så att kvinnor och flickor kan fatta sina egna beslut, utan att utsätta sig för ytterligare våld eller diskriminering.

Urteaga Villanueva anser att det är viktigt för människor att fråga sig var dessa könsskillnader och det sexuella våldet faktiskt härstammar från. Eftersom sexuellt våld inte bara är opportunistiskt, i den meningen att ”du går ensam, jag kommer att dra nytta av dig”.

– Det är något som ligger djupt i våra samhällen. Diskriminering av kvinnor finns i samhällen över hela världen.

Konflikter och kriser gör allting värre. När någon står över dig med en pistol, spelar det ingen roll hur mycket du försöker resonera med människor om jämlikhet:

– När du har den här rotade diskrimineringen i vardagen, och adderar en kris där de statliga strukturerna som skulle skydda dig kan ha kollapsat, blir de som redan är sårbara ännu mer sårbara, säger Urteaga Villanueva.

Farligt att hämta ved

När hon arbetade i Darfur 2005 och 2006 talade hon med mellan 80 och 100 kvinnor och flickor som hade blivit våldtagna av olagligt beväpnade aktörer. Överfall inträffade när kvinnorna gick utanför flyktinglägret där de bodde, oftast för att hämta ved så att de kunde laga mat. Urteaga Villanuevas arbete fokuserade på att gentemot myndigheter och FN förespråka ökade och effektivare skyddsåtgärder för att stoppa sexuellt våld, särskilt våldtäkt. En nyckelpartner i den här ansträngningen var NRC, som också arbetade i Darfur vid den tiden.

– Jag var väldigt ung och väldigt naiv och frågade ledamöterna i en kvinnokommitté i flyktinglägret: Men om du vet vad som händer med andra kvinnor när de går ut ur lägret, varför går du fortfarande ut? Och de svarade: Om våra män går ut för att hämta veden, kommer de väpnade grupperna att döda dem. Men om vi går ut blir vi "bara" våldtagna. Det är bättre, för om våra män dödas, kommer vi att bli ensamma och hamna på gatan med våra barn.

En av de svåraste sakerna att lyssna till i den här konflikten var det upprepade budskapet som förövarna av sexuellt våld skickade till samhällsledarna genom de som överlevde våldtäkt.

Kvinnorna som blivit våldtagna fick höra av förövarna att de skulle vara glada, för nu skulle de ha privilegiet att få ett barn med annan etnisk bakgrund. Eller så sa de till henne att hon kunde gå hem och säga till sin make att han inte var tillräckligt mycket man, för att ta hand om henne.

– Den här typen av meddelanden som skickas av de väpnade våldsförövarna till samhället genom kvinnan eller flickan som har blivit våldtagen av dem, är en speciell krigstaktik. Den används för att förstöra samhällens sociala nät, deras förmåga att motstå våldet och överleva konflikten

– Det kallas därför våldtäkt som vapen i krig, eftersom den här typen av krig bekämpas genom kvinnornas kroppar och har enorma konsekvenser för deras samhälles överlevnad, säger Urteaga Villanueva.

Vill du stötta vårt arbete för människor på flykt?

• Ge valfritt belopp eller bli månadsgivare online

• Det här går ditt fadderbidrag till