Gul Ghotay and her daughter Naseema and Naseema's friend Latifa in blue. Gul Ghotay, a widow lives with her two daughters and a son in Feristan IDP settlement. Her husband died five year ago. Her oldest son is separated and living in Herat with his family. Her second son has become an opium addicts and she doesn’t know about his fate anymore. Zalmay, 17, her youngest son and her lost hope has been affected with Tuberculosis TB in the settlement. The family was living in substandard makeshift home in the river bed of Feristan settlement. Though Zalmay is suffering from Tuberculosis, but he is the only breadwinner for his family of four. He has recently started selling sandwich in the market. “we weren’t bothered by heat neither were we cold in our village. We are suffering all the time since we have been displaced. My son was healthy and now he coughs for hours or sometimes he brings out all his clothes and the other time he feels cold and asking me to put all the blankets over him. He acts weirdly and sometimes he doesn’t want to eat for days. The doctors say he has to eat plenty of fruits, vegetables and chicken meat, but the problem is that where can I get those all for him?” “The doctors in Badghis told us to take him to Herat. We didn’t have enough to take him there. So I borrowed 10,000 AFN (Approx. $140) from my brother and took him there. The doctors give him some medicine and asked to visit them frequently. Now I don’t have enough to take him in Herat or buy him medicine." Zalmay, 17, is infected with tuberculosis in Feristan IDP settlement where he and his family lived for over five months. “I felt pain in the chest at the beginning and then was coughing. I didn’t tell my mom unless it got worst. I went to doctor and the doctors said I have been infected with tuberculosis. They gave me medicine for two months and asked me to visit them again. There have not been any changes or progress in my health. I still feel pain in my chest and coughing up blood.” Photo: NRC/Enayatullah Azad
Gul Ghotay med dottern Naseema i mitten och hennes väninna Latifa.

Naseema, 9 år, flyttar in i ett nytt tält

Text: Roald Høvring | Foto: Azad Enayatullah|Publicerat 21. dec 2018
Afghanistan Internflyktingar
BADGHIS / Qala-e-naw: Naseema, 9 år, har i fem månader bott under en enkel presenning. Den senaste månaden har det varit iskallt. Nu flyttar familjen in i ett varmt tält.

Ute på den gyllengula jorden har tusentals familjer slagit sig ner i en tältklunga. Tältlägret har fått namnet Feristan och ligger nära Qala-e-naw, som är huvudstad i provinsen Badghis i Afghanistan.

– Innan torkan drev oss på flykt, klarade vi oss bra. Vi hade ett tryggt och bra hem. Vi hade tillräckligt med mat och vi lyckades hålla värmen hela vintern. Livet på flykt är hårt och vi lider, säger Gul Ghotay, och drar den gröna mattan tätare runt sig.

Familjen har klarat sig genom ännu en bitande kall natt. Termometern har krupit ner mot noll grader under natten.

   

From right to left: Naseema, 9, Gul Ghotay's second daughter and Naseema's friend Latifa (in blue) inside their makeshift home in Feristan IDP settlement. PHoto: NRC/Enayatullah Azad
VÄNNER: Guls dotter Naseema, 9 år, och vännen Latifa (till vänster) i dörröppningen till familjens gamla och enkla tält.

   

Dödlig kyla väntar

Familjen Ghotay är en av tusentals familjer som har lämnat sina hem i norra och västra Afghanistan på grund av torka. Långvarig torka har lett till dåliga skördar och missväxt. Boskap har svultit ihjäl eller sålts. Detta har förstört böndernas försörjning och minskat intäkterna dramatiskt. Nu drar de in i de större städerna för att få hjälp att överleva.

   

   

Många har bara fått med sig det mest nödvändiga, andra står på bar backe. Stridshandlingar och den svåra säkerhetssituationen har också bidragit till att många drivs på flykt. Nu är vintern här, och förkylningar och sjukdomar har redan börjat kräva sina första offer.

   

From right to left: Naseema, 9, Gul Ghotay's daughter and her friends, Dunya Gul and Mohammad Arif, warming their fingers in a cold day in Feristan IDP settlement in Qala-i-naw, Badghis. PHoto: NRC/Enayatullah Azad
BRASVÄRME: Naseema, 9 år, dotter till Gul Ghotay, försöker värma sig vid en brasa tillsammans med vännerna Dunya och Mohammad.

   

– Jag har bott här i fem månader tillsammans med mina två döttrar och en son. Min man dog för fem år sedan. Min äldsta son är vuxen och bor med sin familj i Herat. Min näst äldsta son är missbrukare och opiumanvändare, och det är flera år sedan jag hade kontakt med honom, berättar hon.

Den yngste sonen Zalmay, 17 år, är nu hennes sista hopp. Men på grund av de hälsofarliga förhållandena i lägret har han utvecklat tuberkulos.

Även om Zalmay är allvarligt sjuk, så är det han som försörjer hela familjen. Under senare tid har han fått intäkter genom att sälja smörgåsar på marknaden.

 

Vill du stötta vårt arbete för människor på flykt?

Relaterade nyheter

NRC providing ID-cards, Tazkira ID, to Afghan women in Kandahar in 2020.

Afghanistan: Talibanernas förbud mot kvinnliga hjälparbetare stoppar humanitärt arbete

| Afghanistan

Solidaritet får inte stanna vid vår gräns

| Afghanistan

Rekordmånga civila dödade i Afghanistan

| Afghanistan