- Kriserna på den afrikanska kontinenten skapar sällan medierubriker och utrikespolitiska toppmöten förrän det är för sent. Mödrar som inte längre klarar av att ge mat till sina barn och ungdomar som förövas rätten till skolgång är bland dem som betalar priset för detta, säger Jan Egeland, generalsekreterare i NRC.
- Vi måste sätta stopp för denna katastrofala försummelse från politiker, diplomater och nödhjälpshåll, tillägger han.
2017 skedde en drastisk försämring av flera kriser på den afrikanska kontinenten. I Centralafrikanska republiken, som förra året toppade listan, har situationen förvärrats, Men trots den utvecklingen så har nya konflikter i DR Kongo och en allt svårare humanitär situation i Sydsudan lett till omplaceringar överst på årets lista.
- De flesta kommer att bli förvånade över det faktum att antalet personer som behöver nödhjälp i Kongo nu är lika stort som i Syrien. Samtidigt är uppmärksamheten kring de två kriserna nästan ojämförbara, säger Egeland.
Han besökte nyligen Sydsudan, som är nummer två på listan.
- Det är förfärligt att se den här unga nationen i fritt fall, på väg mot en katastrof. Sju av tio personer vet inte hur de ska klara att skaffa mat. Vi kan inte fortsätta att blunda för en hel nation som svälter, för att män med vapen och makt inte är villiga att ingå i fred med varandra, säger Egeland.
NRC:s årliga lista över försummade flyktingkriser baseras på tre kriterier: brist på finansiering för hjälparbete, låg medietäckning samt politisk och diplomatisk försummelse. Kongo och Sydsudan följs av Centralafrikanska republiken, Burundi, Etiopien, Palestina, Myanmar, Jemen, Venezuela och Nigeria.
- Det verkar vara en liten vilja, såväl lokalt som internationellt, att hitta en väg ut ur dessa kriser. Vissa skyller den här bristen på den geopolitiska betydelsen, andra på att det är alltför många aktörer med motstridiga intressen och alltför få som är villiga att skydda civilbefolkningens intressen, säger Egeland.
Flera av kriserna på listan har pågått i många år, eller till och med årtionden, och fört människor på flykt upprepade gånger. Det är svårt att säkerställa tillräcklig finansiering av nödhjälpsarbetet i dessa krisområden.
- Humanitärt bistånd bör endast ges utifrån behov. Tyvärr är verkligheten den att människor som drabbas av kriser som försummas av media och politiker också tar emot mindre nödhjälp, säger Egeland.
- Den här listan bör vara en påminnelse för oss som humanitära organisationer, för media och politiker. Det faktum att vi inte ser dessa människors lidande med egna ögon gör inte lidandet mindre verkligt och tar heller inte bort vårt ansvar, tillägger han.