För första gången sedan hon flytt från våldet i hemlandet Burundi ska Diane få börja skolan – något som hon ser fram emot med stor glädje och spänning.
– Jag hoppas att jag får lärare som får mig att skratta, precis som de jag hade i Burundi, säger hon och ler.
Tillsammans med mer än 250 000 landsmän, har hon sökt skydd i grannlandet Tanzania. Där bor hon med sin mamma och sina syskon i flyktinglägret Mtendeli. Pappan har hon inte sett eller hört av sedan den kvällen de flydde, då han släpades ut ur huset av beväpnade män och fördes bort.
De som har haft tur och fått en plats i skolan sitter tätt ihop. Det är inte ovanligt med uppåt 100 elever i en klass och många barn undervisas av frivilliga lärare under skuggande träd.
Diane har inte gått i skolan sedan februari, då familjen tvingades fly. Nu ser hon fram emot att få använda de nya klassrum NRC bygger och som ska ge plats till över tusen barn.
Fakta
63
miljoner barn, drabbade av krig, får ingen skolgång.
8 av 10
flyktingar under 18 år går inte i skolan.
Brist på klassrum
Flyktinglägren i Tanzania är överfyllda och ungefär hälften av dem som bor där är barn under 18 år. Samtidigt är utbildningsmöjligheterna oerhört begränsade och 33 000 barn går inte i skolan. De saknar såväl klassrum som lärare och utrustning.
Krigsbarn är förlorare
Diane och de andra barnen i flyktinglägret Mtendeli tillhör de lyckligt lottade. Siffror från Unesco visar att 263 miljoner barn mellan 6 och 17 år inte får utbildning. Av dessa kommer 63 miljoner från länder som drabbats av krig och konflikter.
År 2000 satte FN upp åtta gemensamma mål som skulle uppfyllas innan 2015, för att bekämpa fattigdomen i världen. Mål nummer två var att säkerställa alla barns grundskoleutbildning. Mycket har gjorts. Antalet barn utan utbildning har halverats och idag går nio av tio barn i skolan.
Men den positiva trenden har stannat av. Vi ser ett ökande antal barn som inte får möjlighet att gå i skolan i områden som drabbats av krig och konflikter. Idag lever 35 procent av alla barn mellan 6 och 11 år som inte går i skolan – eller över 22 miljoner – i konfliktområden. År 2000 var den siffran 30 procent.
Låg prioritet
Samtidigt används allt mindre pengar för att få dessa barn tillbaka till skolan. Humanitärt bistånd, som är öronmärkt för utbildning, har minskat under de senaste åren och står nu endast för 1,4 procent av den totala humanitära budgeten i världen.
Utbildning har aldrig haft hög humanitär prioritet, varken bland hjälporganisationer eller bland givarna. Mat, vatten, sanitet och tak över huvudet kommer alltid först vid livräddande insatser i akuta kriser. Utbildning har setts som något som kan vänta, tills freden har återställts.
Nu vet vi att det är för sent att vänta med utbildning tills krisen är över och utvecklingsfasen tar vidDean Brooks, chef inom Inter-Agency Network for Education in Emergencies (INEE).
Katastrofala konsekvenser
- Om vi vänder ryggen åt dessa barn, kan konsekvenserna bli katastrofala. Många barn riskerar att rekryteras som barnsoldater, att bli utsatt för sexuellt våld, sluta som barnarbetare eller barnbrudar. Dessutom berövar vi barnen hoppet om en bättre framtid, säger NRC:s utbildningsrådgivare Silje Sjøvaag Skeie.
NRC har prioriterat utbildning till barn från och i länder som har drabbats av krig och konflikter. Förra året hjälpte vi 737 349 av dessa barn och ungdomar att få utbildning.
Utbildningsrådgivare Silje Sjøvaag Skeie menar att vi inte har råd att fortsätta att försumma den här generationen, samtidigt som vi förväntar oss att de ska hjälpa till att återuppbygga det krigshärjade landet, säkerställa ekonomisk och social trygghet samt skapa ett fredligt och stabilt samhälle. Ju längre tid barnen är borta från skolan, desto mer troligt är det att de aldrig kommer tillbaka till skolbänken igen, betonar hon.
Angrepp på skolor
Vi ser också att skolbarn, lärare och skolor är direkta militära mål i krig och väpnade konflikter. Samtidigt används allt fler skolor av stridande parter.
Mellan 2009 och 2013 genomfördes 10 000 våldsamma attacker mot skolor. Enligt organisationen Global Coalition to Protect Education from Attack har det sedan 2013 varit våldsamma skolattacker från både statliga och icke-statliga grupper i 21 olika länder. Under samma period har skolor i 24 länder tagits i bruk för militära ändamål.
I Syrien går endast vart tredje barn i skolan. En av tre skolor är stängda eftersom de har förstörts i kriget, används för militära ändamål eller huserar familjer som drivits på flykt.
Ju längre tid barnen är borta från skolan, desto mer troligt är det att de aldrig kommer tillbaka till skolbänken igen.Silje Sjøvaag Skeie, utbildningsrådgivare på NRC.
Flyktingbarn hoppar av
Det finns fem gånger så stor risk att flyktingbarn hamnar utanför skolan jämfört med resten av världens barn. 3,7 miljoner av de mer än sex miljoner barn i skolåldern mellan 6-17 år, som är under UNHCR: s mandat, går inte i skolan. Endast hälften av alla flyktingbarn mellan 6 och 11 år går i skolan. I övriga världen går nio av tio barn i den åldern i skolan.
22 procent av flyktingar mellan 12 till 17 år går i skolan, medan motsvarande siffra globalt är 84 procent. Endast en procent av flyktingarna gå på universitet, jämfört med 34 procent för resten av världens ungdom.
Den genomsnittliga tiden en flykting tillbringar i exil är cirka 20 år. Utdragna kriser, förstörd infrastruktur och brist på utbildningsplatser leder till att barn och ungdomar som flyr förlorar flera års skolgång.
De flesta av världens flyktingar, 86 procent, befinner sig i fattiga länder i Afrika och Asien. Dessa länder kämpar ofta för att ge utbildning till den egna befolkningen, samtidigt som flyktingar försöker lära sig ett nytt språk.
I såväl akuta som långvariga kriser förbises ungdomar ofta av det humanitära samfundet. De betraktas som en utmaning, inte en möjlighet. Det är helt fel eftersom ungdomar, som får stöd och aktiveras, kan bidra till en positiv förändring och återuppbyggnaden av samhället.Andrea Naletto, utbildningsrådgivare i NRC.
Med fokus på ungdomar
NRC satsar stort på utbildning till ungdomar. Av de 63 miljoner barn och ungdomar från länder som drabbats av krig och konflikt som inte får utbildning, är 26 miljoner unga människor mellan 15 och 17 år.
- I såväl akuta som långvariga kriser förbises ungdomar ofta av det humanitära samfundet. De betraktas som en utmaning, inte en möjlighet. Det är helt fel eftersom ungdomar, som får stöd och aktiveras, kan bidra till en positiv förändring och återuppbyggnaden av samhället, säger Andrea Naletto, utbildningsrådgivare i NRC.
NRC är en av få organisationer som länge har erbjudit utbildningsprojekt riktat till ungdomar i alla skeden av en kris. Det är allt från grundläggande läs- och skrivkunnighet till utbildning inom rättigheter och yrkesutbildning.
Flickorna ska vara med
Det är mycket mer troligt att flickor inte går i skolan än pojkar. Det gäller särskilt för barn i eller från krig- och krisområden. Faktorer som begränsar flickors utbildningsmöjligheter även under mera stabila förhållanden, förstärks ofta i nödsituationer. Föräldrar prioriterar utbildning för familjens pojkar och flickor lämnar skolan för att gifta sig.
- Många utbildningssystem är mansdominerade och tar liten hänsyn till flickornas behov. Vi måste se till att flickor kan delta och dra nytta av det de lär sig på samma villkor som pojkarna. Att ha kvinnliga lärare och könsneutrala läromedel är viktigt. Att anpassa schemat och undervisningstimmar utifrån elevernas behov, kan också uppmuntra fler flickor att skriva in sig i skolan och stanna där, menar Silje Sjøvaag Skeie. NRC har därför som krav att minst hälften av eleverna kommer att vara flickor.
Utan NRCs insats skulle Diane förmodligen vara en i raden av barn och ungdomar som aldrig fått möjlighet att lära sig läsa och skriva eller få en utbildning. Och hon skulle återvända till sitt hemland som analfabet utan nödvändiga färdigheter för att ta hand om sig själv, familjen eller samhället. Nu har hon fått ett nytt hopp om en ljusare framtid.
- Jag ser fram emot att börja skolan och mitt favoritämne är matematik, säger Diane och delar sin stora dröm med oss. Jag kommer att arbeta hårt i skolan, så jag kan utbilda mig till lärare.
